...efter tolv å en halv timme flyg och 3 timmars transfertid i Bangkok, med koll på 18 kollin (13 incheckade) och barn som inte ville sova har vi nu landat in mjukt i vår lilla lya i Singapore. Från 22:a våningen ser jag nu ut över den singaporianska natten - blickande lampor, röda lyktor, grönt sken, blått neon, lila punkter i horisonten och alla dessa små lägenhetsfönster där människor har byggt sina liv i gulnande sken. Det är en svindalande och lätt surrealistisk känsla att vara här och att stanna här i ytterligare 24 månader asså i 727 dagar, det känns ofattbart nu, men vi återkommer med fler reflektioner kring det sen.
Efter att ha lämnat flyget så begav vi oss in mot lägenheten, väl där tog vi oss en välförtjänta vila och slumrade in några timmar på eftermiddagen... Sedan gav vi oss ut i den singaporianska natten - vi satt ute på ett hål i väggen och åt underbar kinesisk gatukäk och tittade på omgivningen som minglade förbi. Sedan shoppade vi loss på förnödenheter och ytterligare 25 kollin införskaffades på stora affären. Väl ute ur affären fick vi uppleva en typisk sinagaporianskt ögonblick - störtskur och helt omöjligt att få tag i transport hem - 45 minuter senare satt vi iallafall i en taxi som tog oss hem genom regntunga gator, där neonen så poetiskt speglade sig...
Imorgon IKEA, och allt annat viktigt, typ, bank, telefon, bredband, TV, etc etc etc...
hörs
/o
4 kommentarer:
låt mig bli den första att på denna sida önska lycka till, snart bara 726 dagar kvar!
Låter ju helt underbart...lycka till.
//Johan W
Grattis i efterskott. Lycka till och skriv mycket, jag vill läsa.
Där en futuristisk bladerunner-vy: en rymdstad där fasadernas upplysta fönster och röda dioder ter sig likt jättelika kontrollpaneler, där skrapornas höjder ger intryck av att flytta autostradorna så att de också löper högt ovan mark, en andra våning av vägnätet fritt svävande i snäva svängar mellan de tornande byggnaderna, vägar som gjorda för att trafikeras av små, smidiga rymdfarkoster; och så till detta ett ångande hett, tropiskt skyfall… Här en nordiskt vinterblek söndagseftermiddag där den disiga solens urvattnade sken blott orkar snudda vid alla de olika nyanser av betonggrått som brer ut sig här vid östra Söders yttersta utkanter. Här och där. Det som brukade vara dina kvarter, det som nu är dina kvarter. Betongdjunglar om natten, betongvidder om dagen. Olika platser, olika världar. Samma världar, samma platser. Och så alla vi människor, här eller där... Skulle gärna stå med ett glas i hand och blicka ut från 22:a våningen och höra dig berätta vad det är vi ser. Ser fram emot att bjuda dig på ett glas på min balkong en varm sommarnatt om några år, prata om hur allting egentligen var och är…
Ser också fram emot att här läsa och lära mycket om Singapore och Sydostasien under dessa år: om seder och bruk, politik och genus, mat och underhållning. Men mest hoppas jag förstås att du och de dina hittar er plats där, både var och en för sig och tillsammans, att tiden där blir er och att den blir bra. Önskar er hälsa, lust, glädje; nyfikenhet, lärdomar, harmoni.
Det är onekligen ett äventyr, en resa… Där som här. Latcho drom, som romerna säger.
Mellan empati och omtanke.
/Ove
Skicka en kommentar