så blev det helg igen, skönt...
en typisk lördag - Leon har precis stuckit till Minoko's födelsedagsfest, vilket i sig är ett helt äventyr. Vi har fått tränga bort födelsedagskalas för de närmsta vännerna och sedan en kväll med familjen. Här är födelsedagsfesterna för barn stora, viktiga och välorganisaerade events... Inhyrd personal, caterad mat, party-organisatörer och minitiöst designad födelsedagstårta. Vi har fortfarande till september på oss för att planera vår första barnfödelsedag i Singapore.
Ella och jag har satt på oss våra träningskläder för att ta hissen ner och spela lite tennis, sedan vill Ella bada...
Helgerna blir ganska aktivitetsinriktade - mycket att stå i.
Jag har dock snott ett par minuter för att skriva ner några ord på bloggen och lyssna till einstürzende neubaten. Det känns uppfräschande att få lite tysk industrimusik till morgonkaffet. Det är min egna lilla revolt mot Starbuckifieringen av världen. Starbucks är väl det ultimata beviset på den likriktning, anti-kreativitet och den globala konfirmeringen som breder ut sig över världen. Att gå in på Starbucks i Singapore, Seoul, Shanghai, Stockholm, Santiago, Stuttgart eller Sydney är en föga förvånande upplevelse. Överallt ser det likadant ut, kaffet smakar väldigt lite och helst ska det vara de:kaffinerat. I bakgrunden hörs samplad lounge-muzak ála standardjazz som inte sticker ut eller berör. Ingen ska bli upprörd, ingen ska ha några åsikter - allt är sådär ospännande...
Det är därför underbart att nu njuta med min hemlagade espresso med javanesiska böner som jag köpte på en lokal marknad av en Indonesisk kaffekonnosör som förklarade varenda bönas karaktär och särart med underbar lust och energi. Han var intresserad av hur jag ville ha mitt kaffe, ställd 100-tals frågor. Han vände och vred på mina resonemang och lät mig dofta på minst 20 olika sorters bönor. Till slut såg han väldigt nöjd ut, han trodde sig hittat mina favoritbönor och ville blanda dem till den långe svensken. En javanesisk böna som odlats högt på de indonesiska öarnas djungelklädda berg där klimatet med sina varma sjöbrisar, sin jämna temperatur och stora luftfuktighet sätter sin prägel på bönorna. Bönorna har sedan lagrats ute i minst två monsunperioder. Kaffet som nu kommer ut från min La Pavoni är kraftigt, tjockt, runt, fylligt och torrt. Till detta blandade han in 10% Kopi Luwak!!! och kaffet blev komplett, en smak som verkligen är utpräglad och originell...
Det finns mycket att upptäcka om man vandrar på bakgator, slår sig i slang med folket på marknaden och ställer lite nyfikna frågor till taxichaffisen. Det är det som skapar perspektiv och berikar ens liv...
auf wiedersehn...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar