i väntan på... - kabelkillen

Jag sitter hemma på 22:a våningen och väntar på att kabelkillen som ska komma och installera bredband i vår nya lägenhet. Hittills har vi lyckats surfa på nån grannes nät och kunnat surfa trådlöst i lägenheten. Man behöver inte för mycket högteknologi för att kunna göra så. Så fort vi startar dator, så frågar datorn mig snällt om jag vill ansluta mig: Ja, gärna, svarar jag glatt och saken är klar.

Sedan kommer vår fastighetagent som hjälper oss att installera oss i Singapore och min skulle sett hennes min! ”Surfa på grannens nät, du vet hur det kan straffa sig, va!” Nej, det har vi naturligtvis inte en blekaste aning om… Hon började berätta om hur en 17-årlig kille surfade från en grannes hus och skickade elaka brev från grannens mailkonto, vilket slutade med killen fick 7-års fångelse. Jag tittade förstenat på min tekniskt kunniga man. ”Nej, jag kommer inte att skicka några hotbrev, inte ens från mitt egen mailkonto, försäkrade han leende.

Singapore är känt i världen vara ett hårt styrt land. Vart man än går så finns det skyltar som talar om för dig vilket straff du riskerar om du inte följer reglerna. 100 Singdollar för felparkering, 200 Singdollar om du röker på förbjudna ställen och 300 Singdollar om du inte spolar toaletten… Alla förbjud låter ibland som de är tagna direkt ur ett Seinfeld avsnitt, där de tar upp konstigheter i samhället och försöker förstå dessa underligheter. Allt detta som ibland ter sig lite underligt för en svensk som exempelvis att det är förbjudet för en man (obs, icke kvinna) att gå naken även i sin egen lägenhet. Myndigheten verkar också ha kontroll över vad som sker i Singaporianernas sängkammare, det sägs att oralsex anses vara osedligt och manlig homosexualitet är förbjudet. Överhuvudtaget verkar Singaporianska staten ta stor hänsyn till befolkningens välbefinnande, både den fysiska och den psykiska. Vi förvånas över att varje dag i nyheterna se så många reportage om nya medicinska landvinningar i kampen mot cancer såsom hur farligt det är att röka – och ingenting om Mona Sahlins eventuella kandidatur till ny socialdemokratisk ledare...

Staten Singapore ses ofta som ett gott exempel på det goda statliga ledarskapet i den traditionella asiatiska kulturens bemärkelse. En god far, en bra ledare, företagschef, statens ansvarlig, ska kunna vara en godhjärtad tyrann – god och visar barmhärtighet gentemot sina underställda, som kan vända på ansiktet i nästa ögonblick och straffa de som inte följer vad han säger utan pardon.

Men frågan är hur man i Singapore kan ta redan på så många diskreta saker om sina medborgare, som exempel om man spolar sin egen toalett hemma. Det sägs att Singapore är världens mest bevakade stat, varje centimeter av landets 697 kvadratkilometer är i princip bevakat. Det sägs att det Singaporianska staten sysselsätter över 2000 personer för att ta hand om dessa bevakningar. Militären köper dyra och avancerade utrustningar från väst, inte minst från Sverige. Bevakningens kan finnas precis överallt och dyka upp närsomhelst. Men är det så på riktigt?

Vi ställde den frågan till en professor som ägnat sitt liv åt att forska på olika kulturer världen runt och som även bott i Asien en massa år. Han såg på oss med ett mystiskt leende, tog en lång paus och sa: ”Det är inte viktig om det är sant eller inte, det viktigaste är att folket i landet tror på det. Glöm inte att varje Singaporian uppfostras till att tro att staten ser dem och bryr sig om dem sedan de föddes. Vänta och se hur lång tid det tar för er som utlänningar som ska bo i landet att också börjar tro på det…”
Vi har redan märkt hur utlänningar som bor i Singapore faktiskt är en viktig kulturbärare för den Singaporianska staten i att skapa vetskap kring denna rigorösa kontroll. Historien om killen som surfade på grannens nät har vi nu hört från flera olika håll från olika människor som bott i Singapore sedan ett tag tillbaka – några svenskar, några australiensare, några indier och några tyskar… Det kanske är så att det finns en internetpolis som patrullerar i korridorerna och kanske till och med en toalettinspektör som ringer på dörren och kollar att man faktiskt spolat (vi har hört att det finns!). Nu hoppas vi att kabelkillen snart ringer på vår dörr och kopplar upp oss så vi kan vara riktiga Singaporianska medborgare…

Nu, ringer det på dörren. Är jag säker på det är kabelkillen som kommer?