Iakttagelser på tunnelbanan...

I fredags morse på väg till jobbet i tunnelbanan fascinerades jag över en händelse som man sällan ser i Sverige. I Singapore, såsom i Sverige finns det en massa olika gratistidningar i tunnelbanan. I Sverige dignar tunnelbanevagnarna av urlästa ex efter morgonrusningen.
Då och då i Sverige påpekar någon från den äldre generationen till de ynglingar som slarvigt slänger sin tidning på sätet bredvid att de borde plocka med sig tidningen och inte bara låta den ligga - det ser ju sååå skräpigt ut... Då möts ofta den äldre generationen av en arg min och eventuellt en väsande kommentar om att sköta sig själv. Ilskan ageras ut för en kort sekund då den unge vänder sin frustration mot "över-jaget"... Den svenska ynglingen finns i alla tunnelbanevagnar och kommer nog alltid att bemöta tillrättavisningar från den äldre generationen med en viss ilska och frustration.
I Singapore ser jag aldrig dessa tidningar annat än när de delas ut, jag undrar var de tar vägen... Så på fredagsmorgonen reste sig en singaporiansk yngling upp för att lämna tunnelbanan och kvar på sätet bredvid lämnade han sin tidning... Han tog sitt första steg mot utgången och...
...3! personer påpekade då högst bestämt att han måste ta med sig sin tidning. Ynglingen plockade upp tidningen med ett leende och ursäktade sig artigt...
Jag funderade då en stund över vad som händer med dessa singaporianska ungdomar som växer upp i ett samhälle där revolten mot över-jaget ses som ett ytterst olämpligt beteende. Är det kulturbundet att behöva utagera sin rätt att vara sig själv, eller håller de singaporianska ungdomarna ilskan och lusten att revoltera inom sig. Knyter de näven i fickan, har de inget behov av att skrika "!!@&€%"#%&(#€%", bidar de sin tid...
Eller vad händer då den dag då trycket blir för stort där inne, vad händer den dag då...